Ja så va det söndag, en slapp mysig söndag, i och för sig kommer söndagarna på besök med jämna mellanrum sisådär en gång i veckan om jag inte minns helt fel. Men just den här söndagen känns som min första söndag på väldigt länge, oftast så jobbar man sig igenom helgerna vilket får till följd att du aldrig får den här slapp tiden som man så länge går å väntar på, och ofta när du tar dig lite slapp tid får du så dåligt samvete för att du känner att du inte har tid egentligen. 

I fredags var det middag med våra faddrar, vi i svart och GDK i vitt, tacobuffé bjöds det på som faktiskt var riktigt mumsig. Långbord var uppdukade och vi hade precis fått in vår öl när en ramsa började sjungas; Nollorna på bordet…..Nollorna på bordet!!!

Så det var bara för oss att ställa oss på våra stolar och i takt med ramsan dricka ur våra glas för att lagom till andra versen ställa glasen opp o ner på våra huvuden, skojigt och mer kladdigt! Vi norrlänningar dog i och för sig inte utav en skvätt öl i våra nytvättade hår, men killarna/tjejerna från storstäderna hade större problem. (rätt så stora problem faktiskt)

Snuvan gick aldrig hem, den valde att stanna kvar och fest med mig ett tag till, så jag vet inte om det var någonting speciellt på med nollningen i går, jag låg och sov och kände mig allmänt krasslig, vi hyrde dock film Erik och jag, köpte Frasses och bulkade i oss en massa fett. Män som hatar kvinnor blev det, fy vilken film, den var jättespännande och skitbra om man får uttrycka sig så!? Det var i alla fall där jag hörde det – sillmjölke, ”hur kunde din far få en sådan sillmjölke till son?”

Jag fastnade för uttrycket, och funderade lite på det, det är säkert så att det är jag som är dum och aldrig har hört det uttrycket men jag tolkade det som att sillen va en liten ynklig fisk och att dess mjölke inte va så mycket att hänga i gran (eller kanske befrukta rom med?) Men som sagt, bra lördagsfilm! Senare kom Eriks bror med flickvän och Hannah förbi och vi åt daimglass och såg på ”Are you affraid of the dark?” Nostalgi på hög nivå, kom ihåg när den serien gick på kanal ett när jag var pytteliten och knappt vågade titta, den var faktiskt lite kuslig nu med, så det håller måttet. (oftast brukar serier man såg som barn inte vara riktigt lika otäck när man blivit 22)

Sedan kom idag, dagen då jag bara har sovit och myst hela dagen utan att få dåligt samvete och det känns skönt, jag har gjort några tappra försök att läsa i skolböckerna men så fort jag gör den sortens ansträngning så blir ögonlocken tunga som bly och det slutar med en powernap. 

Imorgon börjar jag ”härliga” kvart över 8 och då visar det sig om det är den här veckan allt sätter i gång på allvar eller om det är ytterligare näst vecka! Den som väntar på ngt gott…