Mitt gångna skolår var underbart, jag har aldrig varit skoltypen, så jag förvånas över mig själv att jag faktiskt uppskattar tiden jag spenderar i skolan. Å andra sidan kan det ju bero på att jag har valt det här helt själv utan alla måsten, jag är precis som småbarnen som sätter sig på tvären när de blir tvingad till någonting som känns jobbigt (som de i andra fall tycker är skitkul så länge inte mamma o pappa säger åt dem att det ska vara kul)

Dagarna har sett detsamma ut på den gångna höst terminen, lektioner och grupparbeten följt av muntliga redovisningar, dock kan jag tillägga att speciellt för linjen jag läser är att man anordnar en konferens på vårterminen. PR 2.0 var det vi stoltserade med i år på Communicare, och vi knåpade och pysslade många månader i förväg för att få projektet att bli lika lyckat som ryktet säger. Jag kan bara tala utifrån mig själv, men det var en trevlig, men jobbig (o kanske lite överskattad) upplevelse, som man ska vara glad att man fått vara med och göra. Alla dessa föreläsare, och alla människor som jobbar inom branschen, som kommer på en konferens gjord utav första o sista års elever, det är ganska bra presterat.  Strax efter konferensen slut höjde vi våra glas och gick på sommarlov – ett arbetslov för många utav oss, vilket gör det ännu skönare att börja skolan nu nästa vecka (det kommer nämligen att kännas som semester i jämförelse med ett sommardrabbat IKEA).  http://www.communicare2010.se/

OOps, glömde tillägga lite "skryt" - jag o Hannah (tillsammans med lite hjälp från vänliga själar) gjorde en StopMotion film åt "pr-gurun" Jerry Silfwer (http://www.doktorspinn.se/) för Communicare - det var väldigt vänlig av honom att dessutom publicera detta på sin blogg, det tackar vi för!

Spana in den, det är första gånen vi gjort ngt liknande (det är tusentals stillbilder, tagna med en Nikon D80som sedan lagts ihop för att bli en film) http://www.youtube.com/watch?v=U7Mvv9fsZLY&feature=search

Det är konstigt det där, att det ska behöva ta nästan ett år innan man får fingrarna ur arslet och uppdatera sig. Jag hade en galen idé, för ungefär ett år sen, och den gick liksom ut på att jag skulle uppdatera mina dagar, men tydligen är det väldigt svårt att slå sig ner i några sekunder för att tycka ner tangenterna, skriva några enkla meningar och upprepa det fler gånger än tre per år. Jag beslutar därför att testa detta en gång till, annars går jag i pension (inte bokstavligt talat dock)!!